smurfansmamma

Igår efter jobbet tog jag bussen ner till akademiska sjukhuset för att anmäla mig som blodgivare på deras blodcentral.

Hade läst att de var i akut behov av A+ blod vilket jag har så jag tänkte dra mitt strå i stacken.

Min sammanfattning av besöket är att det var rätt otrevlig personal som borde gå kurs i service.

 

När jag väl hittar ingången (den var gömt bakom en stor lastbil) så möts jag av en rätt utråkad snipig sköterska som när jag sa att jag ville anmäla mig som blodgivare frågade om jag lämnat blod förut. När jag svarade nej så bad hon mig sitta ner och läsa en folder om blodgivning.

Då jag redan läst informationen på nätet samt att mycket av det som stod inte var relevant för mig så gick det rätt fort att läsa.

Jag gick fram till disken och hon frågade skeptiskt om jag var färdig och när jag bekräftade detta tog hon min legitimation och bad om kontaktuppgifter, sedan skulle jag svara på en massa frågor på en dator och sedan sitta ner och vänta.

 

Efter jag väntat ett par minuter som en manliga sköterska och ropade upp mitt namn. Han presenterade sig inte utan ledde mig mot ett rum och sa att det fanns krokar där jag kunde hänga av min saker.
Jag fick sedan rulla upp ärmarna för att se om det fanns bra kärl.
Han har fortfarande inte sett mig i ögonen eller knappt ansiktet sedan han hämtade mig i väntrummet.
Han har ett uttråkat sätt..ungefär som när man är less på sitt jobb och bara vill gå hem..eller byta jobb.

Då kärlen såg bra ut så satte han sig vid datorn och frågade om samma frågor som jag nyss svarat på..frågorna ställs dessutom i ett myyycket uttråkat tonläge efterosm han tydligen frågar dessa frågor om och om igen varje dag. Ingen entusiasm eller intresse för någonting som det verkade.

 

Fick efter detta sätta mig i en stol där man kunde lägga upp armen, blodtrycket togs och sedan skulle det tas blodprover.

Jag upplyste honom om att jag är nålrädd och att detta blir lite som terapi i mitt fall. Det verkade dock inte som att han tog någon större notis om detta.

När han sedan skulle ta proverna så kände och klämde han efter kärl ett bra tag innan han stack och tydligen så stack han fel för efter ett tag så sa han att han måste ta om *jippie*, precis vad en nålrädd behöver höra.

 

När han tagit alla rör med blod fick jag höra att jag tydligen var mer svårstucken än vad han trodde så det kanske kunde bli problem vid första lämningen av blod senare så jag skulle avsätta mycket tid (också precis vad en nålrädd vill höra, samt att jag aldrig varit svårstucken förut). Han sade även att det var viktigt att äta ordentligt innan man lämnar och om de tycker att järnvärdena är för låga när man kommer dit så får man åka hem igen och prova senare. Första sticket hade haft sönder ett kärl så nu pryds mitt armveck av ett stort fint blåmärke!

Efter detta var jag klar och kände mig väldigt oönskad på akademiska sjuhusets blodgivningscentral!

Sköterskan såg mig inte i ögonen en enda gång från väntrum tills dess att jag gick och ingen verkade särskilt tacksam över att jag kom dit och ville bli blodgivare trots kris i depåerna.

Det är faktiskt så att jag drar mig lite för att sätta min fot där igen.

 

 

 

Det roliga med dagen var i alla fall invägningen på viktväktarmötet! Det var som en kompensation för allt tidigare elände.

-2,9kg sedan förra veckan och jag fick en liten svordom av glädje av min coach :D

Fick min fjärde stjärna och en försenad 10% present i form av en nyckelring.

Mötet handlade om hur man hanterar kalas och andra festligheter som viktväktare och hur man hanterar sådana människor som trugar på en saker som man inte egentligen ska äta.
Eller folk som ifrågasätter varför man följer viktväktarna eller poängterar att man nog inte bör äta den bullen pga att man går på VV.
Mycket givande möte och jag är glad att jag endast har personer i min närhet som stödjer mig och hejar på mig i min viktresa. Aldrig någon som ifrågasätter mina val eller trugar på mig sådant som jag bör äta mindre av. 
De som frågat om mitt val av kostplan och metod har fått sig en utbildning i hur viktväktarna fungerar, jag informerar gärna för att folk ska få bättre förstående.

 

Resten av dagen blev riktigt lyckad efter det trots att jag inte kunde träna pga min arm som faktiskt gjorde riktigt ont.

Blev en tidig kväll då väckerklockan var ställd på tio i sex, sovmorgon alltså med en halvtimme :)

 

Smurfan får vara hemma med sin pappa idag då förskolan är stängd så de kommer säkert ha det hur trevligt som helst!
Lite avundsjuk är jag nog allt :)

 

Imorgonkväll ska sambon och jag på dejt och det ser jag mycket fram emot. Bio och middag blir det :)

På söndag är det mors dag så vi får se vad sambon och smurfan har hittat på tills dess.