smurfansmamma

Man kan sammanfatta viktresan under semestern med ett ord: katastrof!

 

Jag har knappt räknat alls under hela semestern. det är fyra veckor av slarv och dåliga vanor. Har väl i princip stoppat i mig det mesta utan att räkna eller tänka efter. Detta har ju naturligtvis straffat sig ordentligt och jag räknade ut häromdagen att jag sedan sista invägningen innan semestern gått upp fyra kilo. Jag har inte heller tränat eller rört på mig lika mycket som jag brukar. Förutom promenaderna i Bulgarien så har de varit rätt dåligt.
Tänkt att ta nya tag flera gånger i veckan men framåt eftermiddagen har det alltid fallerat och sambon och jag är bra på att trigga varandra i att slarva.

 

Blivit en del fika, glass nästan varje dag och en del vin och annat som i kombination med minskad träning ger plus på vågen.

De byxor jag köpte inför semestern passar inte längre och det gör mig förbannad. förbannad på mig själv till största delen.

Jag behöver rutiner för att saker ska funka och på semestern är det grymt svårt att upprätthålla dessa.
Nu ligger jag på över 80 kg igen och det kommer ta ett bra tag innan jag fått väck de där nedra onödiga kilona.

Jag måste dock ligga i hårdträning framöver så jag klarar av att ta mig runt de två millopp som jag har inplanerade i slutet av augusti och i början av september.

 

Vi har kommit ut på en del promenader sen vi kom hem men inte så många som var tänkt. Har kommit ut på fyra löprundor under semestern och inte längre än 6-7km som längst. Varvar väldigt mycket jogg med promenader då flåset är helt borta. Konditionen är urusel rent ut sagt. Det finns ork i benen men inte i lugorna. Kommer bli en jobbig väg tillbaka till samma form som jag var i innan semestern.

 

Det där med rutiner kommer bli ännu jobbigare nu när det visar sig att den tjänst jag hoppats på på mitt jobb inte kommer bli av. Detta innebär att jag är arbetslös återigen. Jag har tagit föräldraledigt i juli för att smurfan ska få slippa sommardagis men från och med augusti kommer jag bli arbetslös officiellt sett.
Det suger något frukansvärt! Visst har jag blivit ledsen när jag förlorat jobb tidigare men inte som nu när jag kände mig etablerad och hade ett jobb jag älskade.

Dagen jag fick reda på att jag inte kommer få gå tillbaka till mitt jobb efter semestern så bröt jag ihop totalt. Köpte på mig all skit jag kunde hitta och körde en binge hemma. Visste inte hur jag skulle hantera en otroliga sorg som tog över. Jag stod i valet och kvalet mellan att springa av mig sorgen eller käka en massa socker.
Valde det senare alternativet. Mycket för att det är det som jag är van vid och det som jag alltid valt och dels för att jag inte orkar springa när jag är ledsen.

 

Jag hoppas naturligtvis att jobbsituationen kommer lösa sig men känner mig rätt värdelös och misslyckad när jag tänker på det.
Ska nu under föräldraledigheten sitta och försöka söka så många jobb jag kan så jag slipper arbetsfömedlingen.
Tyvärr så innebär ovissheten rent ekonomiskt att de planer som vi hade inför hösten inte kommer bli av och vi får se hur det ser ut framöver..om det bli åtstramningar deluxe eller om vi kommer få ihop det på något sätt.

 

 

Nu när semestern är slut så har jag och sambon kommit överens om att det är skärpning som gäller. jag ska lägga upp menyer och lägga upp viktväktarvänligmat och det bli en del sallader framöver. Det i kombination med promenader med smurfan hoppas jag räcker för att bli av med de extra kilon jag lagt på mig.